Har nyligen stött på begreppet HSP, Highly Sensitive Person vilket kan översättas med högkänslig personlighet.
Att läsa om HSP var som att öppna en manual om mig själv, äntligen förstår jag varför jag alltid känt mig annorlunda och lite konstig. HSP är ett personlighetsdrag som innebär att man är extra känslig för sin omgivning och ungefär tjugo procent av befolkningen lär ha den typen av personlighet. Ofta ser man det hos konstnärligt begåvade och väldigt intelligenta personer.
Som med det mesta här i livet har detta flera sidor, grovt indelat en positiv och en negativ. Den negativa sidan av myntet är att man inte tål yttre stimulans lika bra eller lika länge som mera "robusta" personer, det kan vara folksamlingar eller starka ljud t ex. Som högkänslig har man inte samma filter som andra har, allt går in mycket djupare. För att kunna sortera och smälta alla intryck har man därför större behov av att dra sig tillbaka och vara ensam emellanåt. Den positiva sidan av detta mynt är att många högkänsliga även har större utbyte av konst, musik, film, vacker natur etc och många är väldigt kreativa och konstnärligt begåvade. Ofta är det HSP-personer som har de bästa idéerna, snabbast läser av trender och tendenser. Typiskt nog gör vår känslighet samtidigt att vi har svårare att nå ut i samhället, att "marknadsföra" sig och sina idéer kräver ju ett visst mått av utåtriktad handling vilket kräver mer planering och förberedelse hos en högkänslig person.
Högkänsliga personer har även stark intuition och kan snabbt läsa av känslostämningar hos andra eller stämningen när man kommer in i ett rum.
För mig var det en aha-upplevelse när jag började upptäcka att många känslor jag trodde var mina egna, egentligen kom från personer i min omgivning. Jag kan också känna av om någon har ont någonstans i kroppen, ibland t om innan jag träffar personen ifråga. Jag har upplevt att jag fått ont i en viss kroppsdel innan exempelvis ett möte med människor jag inte känner så väl, exempelvis benet, och under mötet har jag fått reda på att personen jag sitter bredvid just har gjort en benoperation.
När jag berättade om mina nya upptäckter för en av mina systrar häromdagen så kände hon genast igen sig vilket inte förvånade mig, jag skulle nog påstå att alla mina syskon och även min mamma har samma personlighetsdrag i mer eller mindre utsträckning. Jag tror det finns många därute som precis som vi saknat någon slags bekräftelse på att vi finns, vi är normala och vi är många! Det finns ett par tester man kan göra för att kolla om man är en HSP. Det ena är utformat av danskan Ilse Sand som också har skrivit boken Älska dig själv som nyligen kommit ut på svenska. Har själv inte hunnit läsa den men ska läsa den så snart jag läst ut Elaine Arons bok The highly sensitive person - How to thrive when the world overwhelms you. Elaine Aron är amerikansk psykolog, själv HSP och pionjär inom forskningen på området.
Länkar:
Artikel om HSP i tidningen Må Bra
Testa om du är HSP- Elaine Arons test på svenska
http://www.hsperson.se/
http://www.sensitiv-hsp.se/
http://hspinformation.wordpress.com/
måndag 5 mars 2012
måndag 9 januari 2012
Solen, here I come!
Januari, mörkt och kallt. Värsta månaden på hela året om ni frågar mig. Hela livet har jag kämpat mig igenom vintrarna genom att försöka hålla huvudet ovanför ytan så gott det går. På våren och sommaren vaknar jag till och får krafter nästan utöver det vanliga. Då, under den ljusa delen av året kan jag klara vad som helst känns det som. Nån gång inpå hösten kommer den smygande, tröttheten, håglösheten, olusten, sömnproblemen. Min självdiagnos är SAD, (seasonal affective disorder) eller årstidsbunden depression som det kallas. Vinterdepression heter det också. Säger självdiagnos för här i Sverige tas man inte riktigt på allvar inom vården för den här typen av problem.
I USA har forskningen på SAD kommit mycket längre. Där är det en vedertagen diagnos och man kan få relevant hjälp. I Sverige är diagnosen omtvistad, och den behandling i form av ljusterapirum som förr fanns på sjukhusen är nu borttagna sedan några år på grund av att det finns för lite svensk forskning som kan bevisa att det fungerar. Men tro mig, det fungerar. Ljus och helst solljus är det som funkar, på mig och många andra.
Antidepressiva preparat kan också funka till en viss del, men de kan ge en del ovälkomna biverkningar som man helst vill vara utan. Jag slutade därför med medicinen i somras och det har gått hur bra som helst medan det ännu fanns någorlunda med ljus ute på dagarna.
Min lösning har varit att sola solarium. Det är alltså inte i första hand för att behålla solbrännan som jag solar, utan för att få ljuset och kanske i viss mån värmen. Men baksidan är ju att huden åldras i förtid, nu tror jag inte min hud tagit nån direkt skada, men ljusterapi i vårdens regi vore ju att föredra. Man kan åka till Umeå och få behandling på Umeå Wellness Center, men det kostar ju skjortan att bekosta det själv. Extra höga doser av D-vitamin hjälper mej också i viss mån.
I vinter tänker jag hålla det i schack genom att åka ner till Egypten på en veckas solsemester, åker iväg med familjen några dagar och det ska bli så skönt! Sola och bada, vädret där i januari är som en svensk sommardag ungefär. Ganska lagom när man åker från den Västerbottniska vinterkylan.
Vissa väljer att göra det drastiska och flytta ner till Spanien eller något annat soligt land. För mig som för så många andra är det en dröm att kunna bo i ett land på varmare breddgrader. En gång höll jag faktiskt på att bosätta mig i Malaga efter språkstudier där, men det passade inte i mitt liv just då så jag kom hem igen. Men drömmen finns kvar....
Symptomen på SAD är lite diffusa. Vissa med vinterdepression sover mer än vanligt, och vissa får svårt att somna. Jag är lite av båda tror jag, ibland kan jag sova halva dygnet och ibland har jag jättesvårt att somna på kvällarna, ligger och vrider mig i flera timmar ibland vilket påverkar vardagen och man får inte alls så mycket gjort som man önskar. Att man får minnesproblem är också vanligt.
Det här är ju inget jag går omkring och pratar om, dels kan folk missuppfatta det och tycka att man bara är slö och oföretagsam. Dels är jag ju i grunden optimist och vill tänka och prata om roligare saker. Och det är ju inte så att man bara ligger och tänker mörka tankar hela dagarna.
Så enligt den optimist jag inners inne är är så konstaterar jag att det blir ljusare nu, dagarna är lite längre varje dag, solen var lite längre över horisonten än igår. Idag tog jag en långpromenad och det var så härligt med sol i ansiktet. Det gör jättemycket för humöret att komma ut i solen de få timmarna mitt på dagen. Motion är också bra. Såna här saker är ju positiva inte bara för de med SAD, och jag tror majoriteten av svenskarna känner igen sig i att man blir tröttare och slöare på vintern än under sommaren. Och det är ju liksom helt normalt. Det är ju först när livet och vardagen påverkas av det som det blir problematiskt.
Men som sagt, nu ska jag göra vad jag kan för att mota Olle i grind, vara ute så mycket som möjligt på dagen och vara snäll med mig själv. Man får liksom minska på kraven till ett minimum. Och nu till att börja med njuta av Egyptenresan! Känns så härligt att få åka iväg tillsammans hela familjen på den här resan efter den jobbiga hösten! Ska njuta av all-inclusive-servicen på det femstjärniga hotellet, snorkla bland korallreven, åka häftiga rutschkanor i aquaparken (nåja, åtminstone barnen), åka på spännande utflykter och bara vara. Hotellet heter Royal Albatros Moderna och jag kommer nog blogga litegrann här under resan.
För den som vill veta mer om SAD finns lite info här.
I USA har forskningen på SAD kommit mycket längre. Där är det en vedertagen diagnos och man kan få relevant hjälp. I Sverige är diagnosen omtvistad, och den behandling i form av ljusterapirum som förr fanns på sjukhusen är nu borttagna sedan några år på grund av att det finns för lite svensk forskning som kan bevisa att det fungerar. Men tro mig, det fungerar. Ljus och helst solljus är det som funkar, på mig och många andra.
Antidepressiva preparat kan också funka till en viss del, men de kan ge en del ovälkomna biverkningar som man helst vill vara utan. Jag slutade därför med medicinen i somras och det har gått hur bra som helst medan det ännu fanns någorlunda med ljus ute på dagarna.
Min lösning har varit att sola solarium. Det är alltså inte i första hand för att behålla solbrännan som jag solar, utan för att få ljuset och kanske i viss mån värmen. Men baksidan är ju att huden åldras i förtid, nu tror jag inte min hud tagit nån direkt skada, men ljusterapi i vårdens regi vore ju att föredra. Man kan åka till Umeå och få behandling på Umeå Wellness Center, men det kostar ju skjortan att bekosta det själv. Extra höga doser av D-vitamin hjälper mej också i viss mån.
I vinter tänker jag hålla det i schack genom att åka ner till Egypten på en veckas solsemester, åker iväg med familjen några dagar och det ska bli så skönt! Sola och bada, vädret där i januari är som en svensk sommardag ungefär. Ganska lagom när man åker från den Västerbottniska vinterkylan.
Vissa väljer att göra det drastiska och flytta ner till Spanien eller något annat soligt land. För mig som för så många andra är det en dröm att kunna bo i ett land på varmare breddgrader. En gång höll jag faktiskt på att bosätta mig i Malaga efter språkstudier där, men det passade inte i mitt liv just då så jag kom hem igen. Men drömmen finns kvar....
Symptomen på SAD är lite diffusa. Vissa med vinterdepression sover mer än vanligt, och vissa får svårt att somna. Jag är lite av båda tror jag, ibland kan jag sova halva dygnet och ibland har jag jättesvårt att somna på kvällarna, ligger och vrider mig i flera timmar ibland vilket påverkar vardagen och man får inte alls så mycket gjort som man önskar. Att man får minnesproblem är också vanligt.
Det här är ju inget jag går omkring och pratar om, dels kan folk missuppfatta det och tycka att man bara är slö och oföretagsam. Dels är jag ju i grunden optimist och vill tänka och prata om roligare saker. Och det är ju inte så att man bara ligger och tänker mörka tankar hela dagarna.
Så enligt den optimist jag inners inne är är så konstaterar jag att det blir ljusare nu, dagarna är lite längre varje dag, solen var lite längre över horisonten än igår. Idag tog jag en långpromenad och det var så härligt med sol i ansiktet. Det gör jättemycket för humöret att komma ut i solen de få timmarna mitt på dagen. Motion är också bra. Såna här saker är ju positiva inte bara för de med SAD, och jag tror majoriteten av svenskarna känner igen sig i att man blir tröttare och slöare på vintern än under sommaren. Och det är ju liksom helt normalt. Det är ju först när livet och vardagen påverkas av det som det blir problematiskt.
Men som sagt, nu ska jag göra vad jag kan för att mota Olle i grind, vara ute så mycket som möjligt på dagen och vara snäll med mig själv. Man får liksom minska på kraven till ett minimum. Och nu till att börja med njuta av Egyptenresan! Känns så härligt att få åka iväg tillsammans hela familjen på den här resan efter den jobbiga hösten! Ska njuta av all-inclusive-servicen på det femstjärniga hotellet, snorkla bland korallreven, åka häftiga rutschkanor i aquaparken (nåja, åtminstone barnen), åka på spännande utflykter och bara vara. Hotellet heter Royal Albatros Moderna och jag kommer nog blogga litegrann här under resan.
För den som vill veta mer om SAD finns lite info här.
tisdag 27 december 2011
måndag 28 februari 2011
onsdag 19 januari 2011
Enklaste lampkjolen
Gjorde en enkel men rätt snygg lampkjol till den tråkiga fönsterlampan i köket. Hade kvar tyg jag sydde gardinen av, klippte en kvadrat, klippte ett hål i mitten, (måttade med lampskärmen), fransade kanterna och vips blev det så här snyggt! Inte en söm, tar typ fem minuter att göra. Enkelt o fint eller hur?!
söndag 2 januari 2011
måndag 27 december 2010
Shabby chic
Lite bilder från vårt 'nya' rum i shabby chic-stil. Ljust, gammaldags, lite slitet och mycket textilier så fixar man stilen med grejer man har hemma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)